men varför kan jag inte?
jag gör allt som står i min makt för att inte visa mig "svag"!
jag fortsätter att lyssna med gråten i halsen fast inte så de hörs..
klappar mig själv på axeln för att jag lyckades dölja mina tårar..
(men jag klappade mig på axeln i mina tankar, inte så någon kunde se något)

och nu då?
ögonen fylls med tårar men inget mer..jo de spränger..

vill inget annat än att bara gråta som aldrig förr..
men kan inte..
fattar inte varför jag inte kan tillåta mig själv gråta?!
och absolut minst inför någon annan..


sist jag grät var när jag var ner till lund på familjevecka..
hur skulle ja kunnat hålla mig från gråt när de sitter ca 15 personer varav 10 av dom nyss har gråtit massor och sedan var de min tur?!
och grät gjorde ja..
och de va som aldrig förr..
jävla skit tänkte jag..
va bortgjord!
svag!
detta var för 3 år sen..
jag har alltså inte gråtit på 3 år!!!

inte ens när jag fick reda på att min pappa hade dött grät jag!
jag var 12 år då..
borde jag inte ha gråtit massor?
kanske var de då de började?!
att inte visa mina känslor..

begravningen närmade sig..
grät jag?
nej..jag skötte mig "fint" ..
hade nästan klarat mig igenom hela begravningen tills min syster ser MIG!
och säger till mig..
de är okej Simone, du får gråta..
de va kört..
tårarna vann denna gången med..
kunde inget annat..

nu då?
tårarna pressar sig igenom..inte så att de rinner..
men dom finns där under ögonen..
jobbigt att hålla emot..snuvig blir jag också..
bara jag inte gråter..
men de är ingen som ser eller hör mig..
och då är de ganska okej!

tänk om de som INTE får hända, händer?
jag kommer inte att klara de då..
jag kommer att gråta!!!

den dagen då de händer kommer du/ni förstå varför jag skriver detta inlägg..

Men jag vill INTE att NÅGON frågar mig NÅGOT!
bara DU vet..

TA EN DAG I TAGET!

säg till alla du bryr dig om HUR mycket de betyder för dig,
imorgon kan de vara försent!

till mina nära och kära så ska ni veta att jag finns här, om du/ni vill prata..
och ni betyder jätte mycket för mig..utan er är jag inget!



ensam är inte alltid stark sägs de,
men SNÄLLA låt mig tro att jag är de!